En dags försening...

Det är väl bara att bli van. De flesta som byggt har varnat om att allt inte kommer gå enligt plan. Det vet vi ju i och för sig redan, annars skule vårt hus varit inflyttningsklart om ca två månader. Men men... 

Vi har i alla fall börjat och IMORGON borde nog grävningen och uppfarten vara färdig. Men som tur är har jag ju begåvats med enormt mycket tålamod och därför rycker jag bara på axlarna. :) Meddelade just min man ikväll att om jag någonsin kommer gå till en arbetsintervju och jag får frågan om jag är stresstålig kommer jag svara: "Jag är mycket van med stress, men inte tålig."

Vi väntar ännu på några offerter för grunden. Mannen hade gärna gjort den själv, men vi har helt enkelt inte möjlighet och tid innan det börjar bli kallt (Flyttar ut ur huset på lördag och in i hyresstället fem dagar efter det, så nu gäller packa, packa, packa...). Det första priset vi fick, tja... vi försöker fortfarande plocka upp hakan från marken. Så vi väntar på de andra.

Väldigt kul i alla fall att gå runt på tomten och se lite mer, vi får en jättestor uppfart som gjord för att ha gäster och vi längtar efter att se den fyllas med bilar...